Som en följd av Jungfru Marias uppenbarelser i Medjugorje bildades år 1983 en bönegrupp ledd av Jelena och Marijana Vasilj, som hade fått ”det inre samtalets” gåva [1]. Guds Moder anförtrodde åt fader Tomislav Vlasic att följa gruppen som dess andlige ledare; han var då ansvarig för församlingen i Medjugorje.
Guds Moder bad gruppmedlemmarna att under en period på fyra år inte avgöra sig för vilken väg de skulle välja i livet. Under den tiden skulle de be för att bereda sina hjärtan att ta emot den kallelse som Gud kunde komma att föreslå dem. På sommaren 1986 börjar en ny fas i bönegruppens gemensamma vandring med en tydligare utkristallisering av kallelsen, nämligen att bilda en kommunitet.

I Medjugorje inbjuder Jungfru Maria oss ständigt att träda in i det mysterium där altaret står i centrum. Guds Moder håller på att samla sina barn för att de skall närma sig detta altare, d.v.s. frälsningens mysterium. Häri framträder de två pelare på vilka denna kallelse har sin grund: Maria och Eukaristin.
Medlemmarna i kommuniteten Kraljice Mira, potpuno tvoji - po Mariji k Isusu (Fridens Drottning, helt och hållet din – genom Maria till Jesus) kallas att frambära sig själva som en offergåva ”som ett levande och heligt offer som behagar Gud” (Rom 12:1). Liksom Jesus av fri vilja steg upp på korset för att frälsa världen, på samma sätt bör de som upplever kallelsen att frambära sig som en offergåva ge åt varje lidande de möter ett högre värde och ständigt vara i bön och oupphörlig tillbedjan av Fadern, till alla människors gagn.
Detta är inte en kallelse till lidande utan till kärlek. Själarna erbjuder sitt eget liv i förening med det offrade Lammet på en vandring som gradvis uppenbaras och förverkligas i Jesu Kristi efterföljd, hans som blev korsfäst, som dog och uppstod.

I januari 1987 påbörjades livet i kommuniteten som en privat sammanslutning av troende, enligt den gällande kanoniska lagen. Kommuniteten utgör en andlig familj som lever ett kontemplativt liv; den består av präster och lekmän, män och kvinnor – eller bättre uttryckt bröder och systrar – som lever enligt ”levnadsregeln för bröderna och systrarna i den helige Franciskus Tredje orden”, godkänd av Johannes Paulus II år 1982. Förutom de inom kommuniteten boende medlemmarna (ett fyrtiotal fördelade på två länder) finns också externa medlemmar, d.v.s. invigda lekmän som medan de lever ute i världen försöker frambära sig som en offergåva enligt samma spiritualitet och kallelse.

Fader Tomislav Vlasic betonar att det inte är han som grundade denna kommunitet utan att den verklige grundaren och initiativtagaren till hela detta verk är den Helige Ande, som inspirerar olika personer att besvara kallelsen. Detta är ett tydligt drag i hela frälsningshistorien liksom i upplevelsen av Jungfru Marias uppenbarelser i Medjugorje.
Gud för sin frälsningsplan framåt och använder sig av personer som svarar på hans kallelse; vi är bara redskap i hans händer. Personerna byts ut och försvinner, men den Helige Ande förblir och leder och förverkligar Faderns alla planer.

 

-----------------------------------------------------
[1] Fast de inte såg den som talade, kunde de inom sig höra Herren Jesus, Fadern, Anden eller Maria tala, och de kunde samtala med dem och ställa frågor. Fenomenet kallas på italienska locuzione interna.

Kontakt med kommuniteten fås genom:

- Lama dei Peligni: e-mail
- Colfano: e-mail
- Medjugorje: e-mail